Ett av de första orden som dök upp i mitt huvud var dödsfin. Och det är väl inte världens bästa eller mest poetiska ord, men hur lätt är det att beskriva en känsla? som får mitt hjärta att slå extra fort, som får min kropp att utsöndra alla möjliga sorters må-bra-hormoner som ilar runt i blodet och får mig att.. må bra! som gör mig sådär lite extra förälskad bara för att det är så otroligt fint. så fint att jag kan dö. dödsfint. fint på alla sätt och träffar rakt i hjärtat som en amorpil och där sitter den där den sitter, orubblig tills den tömt alla känslor i mitt hjärta och fått det att svämma över, och det stiger upp i huvudet och ner i tårna, kryper längs ryggen och ut i fingrarna och sätter snurr på tankar och gör de vilda så de rymmer från hjärtat och finns överallt utom där de borde vara, gör mig smått okoncentrerad, lite hög, lite längtansfull, jag vet precis vad jag tänker att det kanske kan hända imorgon -ett lyckorus vid en anblick, en insikt om precis hur omänskligt fin han är , tusen gånger bättre och jag vet inte varför det gör mig så känslig, som om allt det jag känner försöker hoppa ut ur ögonen på mig så att han ska förstå, det har aldrig vart så svårt att ta sig samman. Jag längtar, och jag älskar, från en annan sida av en skärm och tiotusen väggar är han det bästa, den bästa, som finns, som jag har, som jag kan önska och jag älskar det, älskar att vi är varandras och visst är jag bara dindindin föralltid ♥
French kissing on the floor, heart is beating hardcore
