fredag förmiddag var jag oerhört produktiv. Började med italienska, fortsatte med övningskörning, ärende, joggingrunda, dusch och lunch. Därefter började jag läsa i stresshanteringshäftet, och somnade en stund innan Valle kom hem till mig :) det blev en del pratande och fixande, och fin som min kille är så hjälpte han mig välja kläder (a) och efter fina stunder blev det att dra sig ner till Oden, där vi träffade på Ella, Corre och annat trevligt folk. Det var en riktigt nice spelning (gratis dessutom!) med Divided By Nine, Frank Sylvester och Blå Kongo. lots of creds!!
vid niotiden ungefär gick vi hem om en sväng och sen till Arena för att skaffa oss lite mat, men eftersom de tydligen skulle stänga 21.40 (?) så fick vi ta med oss maten hem till mig. Sen var vi så sjukt trötta att vi somnade någon gång kring midnatt. inte helt okej för en fredagkväll, men det var en väldigt fin sådan med väldigt fint sällskap, inget att inte vara femhundratio procent nöjd med :)
en stund efter frukost och lite photoshopguiding blev det att ta bussen hem till Valle :) jag var supertrött efter en natt med kass sömn mestadels pågrundav mardrömmar som fick mig att vakna hyperventilerandes och halvt panikslagen, men som inte kunde hindra mig från att somna in i ännu en. väl i Listerby piggnade jag dock till lite, och det blev att ut och gå en ordentlig runda i riktig skogterräng, härligt var det! kontrast till min vardagliga stadsmiljö uppskattas till tusen, och inget slår en höstpromenad i tyst, lugn natur med min älskling <3
på kvällen fimlinvigde vi den awesome ljudanläggningen som nu är installerad på Valles rum med Salt, helt okej! sen fortsatte vi med The Gruffalo (haha) och början på Robin Hood, som vi dock inte orkade kolla klart på, så det blev att gå och borsta tänderna och sedan mysa in tolvslaget till vår tremånadersdag <3
jag fick ett litet paket med ett superfint armband, med texten
To the world you may be someone, but to me you are the world
och allt var så fint som det bara kunde ha vart; de tre underbaraste månaderna som någonsin har existerat, ja, jag svär, har jag haft med Valdemar Roxling nu, och jag hoppas på minst fyra gånger så många till, jag kan försäkra er att jag har aldrig haft det så bra som jag har det nu, aldrig så fint och lyckligt, som om det är en helt ny värld jag snubblat in i på en tröskel jag inte visste fanns, och hade jag kunnat öppna upp mitt hjärta som en annan kirurg (fast på ett mindre blodigt sätt) så hade jag gjort det och släppt ut tretusenåttahundra fjärilar i regnbågens färger som trängs där nu, och pumpar ut kärlek i mina artärer och när sig på lycka från mina vener. nej, ingenting får mig att må så bra som de ord, tecken, blickar och leenden han ger mig, jag tror att vad som än händer, kan han alltid göra allt bättre, och jag tror att han kan dra mig genom det sista året på mage på ett fluffigt moln i en hjärteskedja och jag vet att tillsammans, kan vi klara allt <3
och om du läser det här älskling, glöm inte att du ibland finns i svart också,
jag älskar dig.
denna vackra bild hittade jag här: http://hildabordahl.blogg.se/index.rss
you're the card in my valentine
and the candy hearts of my mind,
No comments:
Post a Comment