känner att jag inte får så bra respons från datorn när jag ler mot den och kudden när jag kramar den, men är ganska säker på att kudden är väldigt glad att den är just en kudde, ty om den hade vart ett levande ting hade det nog vart kvävt vid det här laget, och jag längtar så tills jag får höra din röst för jag vet, att även om det får mig att sakna dig mer, så känns det ändå lite bättre, och jag tänkte säga när du gick att det var nog bra ändå för jag kan behöva något annat att tänka på, även fast jag vet att jag inte alls kommer att tänka på något annat för att du går, och jag borde nog sova ändå, för det börjar bli jobbigt nu, och det här skrev jag mest för att skriva av mig, och för att jag har en liten överskådlig koll på ett par personer som kommer att läsa, och ett par personer som inte kommer att läsa, men sex dagar och femton timmar är en lång tid, men allt mindre än en vecka är okej ändå, för även om varje dag kan vara lika lång som en vecka, så kan man ändå kalla det snart.
och jag vill inte förhasta mig men just nu är det såhär, det är det här som bor i mitt hjärta på tjugotredje våningen och är redo att hoppa.
No comments:
Post a Comment