home sweet home

To all the amazing people I met at the ISCE in Canada,
thank you for everything, you are missed,.

jag vet inte vart jag ska börja eller sluta eller berätta, om det ens går att beskriva allt på ett sätt så att alla förstår hur underbart det har varit. Jag har vart hemifrån i fyra veckor, två-tre dagar hemma och två-tre timmar med Valle &Ida. sjövärnskåren var sjukt kul, bästa gänget! oturligt nog missade jag de sista dagarna som, av vad jag har förstått, blev riktigt lyckade. Canada var det bästa, det var stränder varje dag, studiebesök, skog, berg, vart man än befann sig hade man alltid berg i horisonten, sälar, tvättbjörnar, rådjur, och alla fantastiska människor som gjorde dessa veckor fulländade.
Britter, Australiensare, Amerikaner, Japaner, Sydkoreander, Holländare, Kanadensare, Svenskar.
Jag grät nog tre gånger sista kvällen och igen morgonen efter, kramar delades ut till höger och vänster och bilder togs och tröjor och flaggor signerades, och det var så många personer jag aldrigaldrig ville släppa taget om, för risken är alldeles för stor att vi aldrig kommer att ses någon gång igen.

nu ska jag ha sommarlov så mycket jag bara kan, så fort jag tagit igen jetlag efter 17 timmars hemresa. I Canada hade det vart middagstid nu och jag ska nog gå och packa upp och sova innan hungern tar över. dessutom blir bloggpausen extended, kanske kikar in då och då, men jag tänker inte sova själv, inte än.



Wherever I am you'll always be
more than just a memory
<3