tar tag i en tanke och tappar alla ord. som när man drar i ett snöre för att fiska upp något som är litelite för tungt, och man hinner bara dra en centimeter innan snöret går av. nu sitter jag här med bara en mening, en mening som finns kvar för att den blev nerskriven innan tanketråden blev för tung.
|jag har kämpat mig fram och jag har gett upp. jag har gett upp och jag har börjat om, och nu står jag här vid början än en gång och undrar vem det var jag ville vara. om hon fortfarande finns kvar eller om någon annan hann före.
jag undrar inte längre på natten när jag inte kan sova; jag undrar om dagarna eller varje gång jag äter lunch. undrar vad jag ska säga om fyra dagar och om jag kan. är nog lite för bra på det där med att vara tyst- på att limma igen mina läppar och hoppas på att allt försvinner. eller möjligtvis att någon ska ge mig ett manus, färdiga ord som fastnat så långt inne att jag inte når dem själv.
och där har jag förklarat två saker så tyst jag bara kan, för att jag inte kan säga eller skriva högre än så.
jag har tatuerat mig idag, ett ankare och "I won't let the world break me" mellan mina skulderblad. jag har ristat in att världen inte ska få knäcka mig, ändå kan jag få känslan av att det är precis det den håller på att göra.
I need you now, when nothing's making sense '
No comments:
Post a Comment