Tuesday, November 22

this is our song ' part V

Det är fjorton timmar sen jag såg Valle, och jag har redan gått och funderat över när vi ses nästa gång. det är farligt när man blir sådär bortskämd, beroende, förväntansfull, samtidigt som det är så himla härligt. vi har haft så många vackra stunder, fina helger att jag tappat räkningen, men fortfarande är det samma sak när vi besöker samma platser, känslan finns där fast förstärkt av minnena. och när vi tillochmed kan vara lika förkylda tillsammans kan tillochmed det vara fint. tiden och veckorna går fort och det är lite skrämmande; bara en sån sak som att man måste styra in sina tankebanor i julklappstänk, sådär lite hela tiden för att hinna med att hitta alla idéer i mig själv och i affärerna. och andra skrämmande saker som jag inte ens vågar tänka på för att de är så starka.
förkylningen har känts bättre under dagen, jag har laddat med så mycket C-vitamin jag bara kan och en massa te, men det känns fortfarande lite dåligt över utebliven träning. eller ganskamycket dåligt. och jag längtar lite hem, tror jag. lite till somdetbrukarvara.
fortfarande är Valle min fasta punkt. mitt i den obligatoriska höstdeppen finns han där; han kan krama in lugn och pussa bort tårar, han har ett leende som bekämpar mörker och ord som är som vårsol. allt han säger låter så sant och tillochmed nästan övertygande när han säger att jag är vacker, på mina värsta dagar. och jag undrar över vad jag gjorde innan han dök upp för det känns som han alltid vart där och det känns som han aldrig kommer att gå. Inte bara för att han kan prata om vår bröllopsresa eller vårt framtida hus eller hur vi kommer uppfostra våra barn som vilka andra världsliga ting som helst,. hans ögon talar om det varje gång jag ser in i dem, en blick som säger allt. som rymmer kärlek och allt det innebär och innefattar. det gör mig säker, gör mig trygg och framförallt gör mig lycklig.
alldeles underbart lycklig och uppöveröronen förälskad, oförstörbart fint <3


en femte del om egentligen ingenting speciellt. lite nutid och lite framtid men kärlek oavsett.

No comments:

Post a Comment