Sunday, January 1

words, '

och jag har träningsvärk och en uppsättning blåmärken från gårkvällen, men man kan väl se det som tecken på att det var en rolig kväll! imorgon ska jag leta efter en säng :)




halva tiden har gått ,och det har gått fort och långsamt på samma gång. jag har sett förbi att det står happiness på min handled och förnekat mina dåliga känslor, svartsjukasaknad&ångest och varit så ledsen jag kan vara för något jag inte borde tänka på så egentligen. jag har funderat på om det är tidpunkten eller något annat som är den största boven i dramat. jag har känt mig så ensam och blundat för allt annat, men jag kan inte försöka förtränga det mer nu. jag saknar honom så mycket att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv, vet inte hur jag ska hantera det och kan inte ens beskriva det med ord. jag saknar honom mer än jag någonsin saknat någon, kanhända för att det händer så mycket, och ångesten har aldrig varit långt borta den sista tiden. och jag har ingen famn att gömma mig i fast det är precis vad jag har behövt och behöver och kommer att behöva innan det ljusnar igen. och det kan göra så ont att han är så långt borta, för som jag nämnt kan man inte ersätta människor med andra människor för det är inte samma sak, och därför kan det kännas jobbigt även när det känns bra, men det är också därför jag är oändligt tacksam att mina vänner är så underbara som de är, för att de kan få det att kännas bra även när det känns jobbigt. och det sista jag behöver är att vara ensam, och det jag mest behöver är en axel att luta huvudet mot, att få vila en stund från allt som gör mig så trött.

But I would hold you when there's nothing left,
I'll never let you down '
Rise To Remain - Nothing Left

No comments:

Post a Comment